På 1720-talet köpte stockholmaren
Mikael Hising Dals masugn
och iståndsatte den.
Han kom att kallas för "Plåt-Mickel"
för att han ständigt gick med
stora lass plåtmynt för brukets ekonomi.
Eftersom järnet från masugnen
kom i stora tackor
som måste förädlas vidare,
grundade han snart också
en stångjärnshammare i Björkboda.
En stångjärnshammare är
en enorm hammare som
drivs med ett hjul som går på
vattenkraft. Stångjärnshammaren
hamrar tackjärn till stänger,
som sedan kan användas av
till exempel bysmeder.
Dalsbruk och Björkboda
bildade således tillsammans
ett brukskomplex:
På Dalsbruk smältes järn
från malm, och
på Björkboda hamrades järnet
till användbart stångjärn,
som oftast skeppades till Sverige.